Kin.

Eftersom jag gick upp så ohyggligt tidigt imorse för att gå på föreläsning och var därmed tvungen att ta mig en tupplur under eftermiddagen, tänkte jag att jag skulle ta en skön kväll med Rockbjörnen och godis. Dessvärre blir det ju inte alltid som man tänkt sig. Grammis var liksom helt okej för en gång skull, P3 Guld har sedan det började sändas varit den skönaste galan i mitt tycke, men Rockbjörnen må vara den största skämtgala som någonsin existerat. Okej att den sänds genom webb-tv, men ska inte en produktion av vad de kallar den största musikgalan i Sverige vara mer än usel, liksom bara lite bra åtminstone? Med en tjugo minuter lång och extremt störig inledning av Petter som firade att svensk hip hop fyllde tio år kanske jag borde ha anat något lurt. När den kvinnliga, blonda, presentatören kallade Kent för "han" kände jag att det var dags att ge sig ut på godisäventyr, och när slutligen Tokio Hotel vann pris för årets grupp och blev presenterade som Tysklands sexigaste män visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Winnerbäck fick vinna ett par priser, Miss Li gjorde ett grymt framträdande och Björn Gustavsson var riktigt rolig, annars var det en sådan gala som var sådär otroligt pinsam att jag nästan blev generad när människa efter människa gjorde bort sig. Tur att jag inte såg slutet.