Kin.

Fem dagar i Norge och jag börjar känna av rastlösheten. Idag besökte vi någon slags statlig instutition och fyllde i papper som gör att vi får ett tillfälligt personnummer. Bra att ha när det vankas lön. Sedan körde mamma oss till Kongsberg där Robban och Regina ska jobba på en jazzfestival nästa vecka. Själv åker jag tillbaka till Sverige och Göteborg och tittar på Springsteen. Det gick liksom inte att missa, kände jag.

Jag börjar komma in i språket lite nu, även fast de är lite svåra att förstå vissa av våra kära grannar. Det känns dock väldigt (o)lustigt att förvränga svenskan till något som kan liknas vid norska. Än så länge har det fungerat, så jag kör på det.

Nu ska jag släcka lampan i min bunker och sova gott. Inget jobb imorgon för mig och Regina. Robert däremot har ansvar för den så kallade pianobaren. Vi ska slinka dit och kanske få oss en gratisöl eller två, lyssna till DJ:n för aftonen som berättade att hon ska spela R n' B och hits varvat med techno. Kan ju bli hur bra som helst. Jag kanske dessutom kan snärja mig en rånare kvällen till ära. Jag menar, husen upp mot bergen ser ganska fina ut, och kyrkan (där man tydligen gifter sig) har jag hört är särskilt vacker.