Vad hände?
"Hela världen är så underbar om man är korkad, tom och glad"
Tänk om det vore så lätt.
Hela världen känns diffus och konstig. Overklig. Jag trodde jag började förstå, men nu förstår jag ingenting och har inte gjort det på flera månader. Tänker jag positivt en gång händer bara nästa grej. Vad hände med simpla saker som fick hela ens värld att bli kaos i yngre tonåren - som att bråka med sin bästa vän? Eller när man fick reda på att pojken man tyckte om gillade samma bästa vän istället för en själv? Det var jobbiga saker. De existerar inte ens längre.
Föga visste jag vad världen skulle bjuda på tio år senare. Det räcker liksom inte bara med att en av de finaste blir sjuk i cancer. Det räcker inte med att livet bara inte vill som man själv vill. När hoppet stärkts och man äntligen känner någon slags lättnad händer nästa grej. En tragedi som känns närmare än någonsin, men som ändå är långt bort från mig. Det är jag tacksam för, men jag lider med min vän.
"Jag fattar allt och ingenting"
