Kin.

Okej, det blev inget London, så istället spenderade jag fyra dagar i Tönsberg med att göra ingenting och umgås lite med Richard för ovanlighetens skull. I onsdag begav jag mig mot Varberg där jag sedan spenderade fyra underbara dagar med fina fina vänner. Fredagen blev till en dag i vilken jag gärna hade stannat några dagar - grillning, värme, vår, vänner, brännboll och den finaste solnedgången jag sett på länge. Jag fyllde så att säga upp ett batteri av kärlek som nästan var tomt till nästan fullt. Mest för att alla inte var där, isåfall hade det varit överfyllt.

Här sitter jag dock nu med världens förkylning. Inte helt förvånande i och för sig - för om vi har lärt oss något det senaste året mina vänner, så är det att Kristin inte får ha för mycket kul utan att drabbas av något som drar ner henne igen. Men det tillåter jag inte längre, så imorgon tänkte jag vakna upp utan snorfylld skalle samt en förmåga att andas normalt. Yes, indeed!